Recept!

Lillasyster Emmas American Pancakes! Underbara till söndagsfrukosten när man har all tid i världen att slöa i pyjamasbrallorna och morgonrocken.

2,5 dl mjöl
2 tsk bakpulver
1/2 tsk salt
2 msk socker
1 ägg
2,5 dl mjölk
2 msk smält smör

Blanda alla torra ingredienser, smält smör, vispa därefter i alla blöta ingredienser. Stek i panna med smör. Servera med sirap, bär eller annat mums!

Måsskit!

På vårat balkongräcke är det skrap- och pickmärken efter en viss mås som Johans morfar haft som bästis. Måsen har kommit och pickat efter morfar som då kommit ut och matat (!, jag vet, det dödsförbjudna!) måsen. Så har de hållit på. Nu när vi bor här i lägenheten har måsen kommit tillbaka. Och ni ska inte tro att det är nån liten Norrlandsmås, nej nej, den här är av storlek större (typ skitstor) och har hur långt som helst mellan vingspetsarna. Och alla ni som sett Hitchocks (?) "Fåglarna" (även jag då) muckar inte direkt med denna best. När Johan är hemma så knackar jag på rutan och skriker åt besten (måsen inte Johan) att försvinna. Sen tittar jag på Johan och nickar och säger att där fick han minsann så han teg (fortfarande måsen inte Johan) . Men när Johan inte är hemma då sitter jag orörlig i soffan och tänker att om måsen inte ser mig så kanske han ger sig av och skonar mina rutor och mitt liv...

Som loppis men nytt.

Var på S.O.P (skadat och sånt-butiken, ni vet) i helgen igen. Va! Fina lyktor! Lilla för 20 och stora för 40! Ja, nu kanske det fattades underrede till den stora men jag fick den billigare och ställde den bara på ett fat. Alltså, jag är så nöjd! (Eller ja, Johan var nöjd att vi fick den billigare, eftersom det var han som betalade...)

25 kronor bjudet!

Vilken underbar gammal oljelampa! Jag vet! 25 kronor på en liten loppis bortanför mig! Ja, inte för att det går att elda med olja i den, tror jag, men med lite trix får man in ett värmeljus! Mys på balkongen i vinter. Tänkte faktiskt på min svägerska, Carola, när jag köpte denna. Hon gillar gamla prylar kombinerat med nya i sitt hem. Utanför deras hur står det gamla kärrhjul och tunnor med blommor som bjuder in till kokkaffe. Helrätt att mixa, tycker jag. Man får en helt annan personlig touch på sitt hem.

Sen att hela lägenheten stank lampolja under rengörningen, är säkert inget att bry sig om... Vaddå, det lä ju inte explodera. Eller...?

Den som inga pengar har...

...han får gå med rumpan bar! Eller hur det nu va... Vad gör man när Ångestbanken (även kallad Telefonbanken) med hurtig röst meddelar saldot på 193 kr och det är en vecka kvar till lön? Och Anna, jag frågar inte dig, för dina förslag gynnar alltid bara dig. Men vad gör man då? Ska man hushållera (stavning?) med de sista korvslantarna i en vecka? Köpa en banan när man är godissugen? Ska man handla upp ett litet cigarrettlager så man i alla fall kan röka? Ska man spara?

NEJ! Man köper chorizosalami i charken och en bit brieost och en 200 g Marabou Nonstop! Nu är pengarna slut men jag är nöjd med mitt inköp ändå! Ikväll, om min man behagar komma hem, så ska vi mumsa korv! Det du, Anna!

De obligatoriska bilderna på de små liven!

Ja, inte är det lätt att få en bild på spindelmannen in action!

Charmtroll som sin far!

Aldrig mer!

Jag fick följa med Johan ut och åka lastbil härom dan. Han har ju nytt jobb och ny bil så det tyckte jag skulle bli spännande och jag var ändå ledig (och ville inte städa lgh själv). Efter att ha skrattat i 17 minuter åt hans nya arbetsmobil som dessutom är fast (?) i lastbilen (vem har det ny för tiden liksom) var han tvungen att stanna för jag var tvungen att köpa frukost. Man är ju hungrig på morgon. Och förresten behövde jag ändå gå på toa. man blir ju kissnödig av att skratta. Ett finare "Rasta-" ställe fick bli målet för vårt krubbintag. Om jag någonsin haft minsta tvivel om att Johan kanske ändå inte riktigt är en trucker så försvann alla möjliga tvivel då vi köpte frukost. Titta, Anna: Stekt ägg och falukorv på tekaka. Hur äcklig får man bli? Eller rättare sagt, kan man bli mer trucker...?

Efter frullen (jag vet, Emma, jag vet...) var det så klart dags för delicatobit med kaffe vilket resulterade i att jag efter cirka 7 minuter behövde kissa igen. Johan drog en svordomsramsa och muttrade mellan varven att jag aldrig mer skulle få följa med. Ha ha! Det har han sagt förr! Men vaddå? Man smular och tappar saker bara när man inte får och jag måste ju kissa när jag är kissnödig. Och om han höll samma fina ordning hemma som i sin j-a bil så skulle vi tjafsa betydligt mindre! Så det så!

Hjälp...?

Ja, alltså... Klockan är 06.13 en torsdag morgon och jag är på väg till spårvagnen för att åka till jobbet. På vägen dit passerar jag ett café och utanför står ett par skor, modell vita gympaskor typ stl 44. Inte en utan båda två... Ok...? Alltså...? En sko kan man ju (om man klantar sig riktigt) bli av med, men båda? Jag har ägnat lite tid åt detta ytterst märkliga fenomen och kommit fram till några teorier:

1. Bortrövad av aliens. It could happen.

2. På väg in för en fika då killkompisarna kom, lyfte upp honom ur skorna, slängde in honom i sin van (?) och for iväg på svensexa.

3. Fått en smäll på käften (som på TV-spel) så han flög bakåt, ur skorna och fick åka ambulans. (Där han givetsvis fick ett par blå skoskydd så han senare kunde åka kollektivt hem utan att bli blöt...)

4. Nån skulle råna honom, typ en hemlös, som sa åt honom att ta av sig skorna för han skulle ta dom, killen gör det men går sen till attack och springer efter den hemlöse rånaren och skorna blir kvar...

5. Eller så fick han ett par nya skor på gatan av sin tjej för att dom firade typ 3 år och hon hade köpt dom på rea och då blev han så glad så han kastade (klev försiktigt ur) av sig sina dojjor och satte på sig sina nya sen gick dom in på fiket och delade på en gräddbakelse, sen köpte dom en till bakelse som dom tog med sig hem för att ha i sovrummet när dom... Eller nåt... Eller jag vet inte...

Vad tror du?

Spegel spegel på väggen där...

Skulle jag vara ytlig? Jag som kämpar för människors rätt och frihet oavsett hudfärg, sexuell läggning, religion, etnicitet och you name it! Jag, socionom och före detta passiv medlem i Röda Korsets ungdomsförbund?! Jo... man är väl det då... Men alltså ni skulle aldrig förstå... Inte förrän ni fått se min NYA JACKA! Som en sån där påse! Och hello! Halva priset, jag har tjänat 400 kronor! Johan var tvungen att åka redan ikväll och jobba (engångsföreteelse hoppas jag!) och efter middag och utomäktenskapliga synder sänker han blicken och säger att han måste åka... Söndagar har hittills varit ganska ångestladdade för båda tror jag, just eftersom han alltid måste åka och vi vet att vi inte kommer att få göra kyrkan besviken på i alla fall fem dagar. Men nu har han ju ett nytt jobb och då ska han ju börja på måndag morgon och inte söndag! Hur som helst så drar han benen efter sig till ytterdörren och ser ut som en ledsen hundvalp i regn:

Han: -Ja, jag må väl fara jag då...

Jag från TV-rummet (jo, vi har TV nu): -OK! Hej då!

Han: -Jo...

Jag: -Jaja, ses nån dag!

Han: - Ja men...

Jag: - Men du, jag har köpt en ny jacka så jag är inte ledsen! Jag blir så glad när jag tänker på den! Det är ok, åk nu! Åh, "Gossip Girl" börjar nu! Kan du ge mig vinöppnaren, du som ändå står vid dörren? Och lite ost och en kniv!

Det bästa med att äta kex och ost själv är att man inte behöver ägna 33 minuter åt att försöka lägga upp det fint som om man vore på restaurang. Fram med kniv och skärbräda, vinet halsas direkt från flaskan och tuggor tas direkt från päronet! Grett!

-Johan?! Kan du hänga fram min jacka så jag ser den är jag sitter här i soffan (och grisar och fiser)?!

Så här i efterhand så är det klart att en skymt av dåligt samvete tittar fram i reklamen till "Gordon Ramseys the F-word"... Är man (jag) så hemsk? Bryr man sig så mycket om vad man har på sig, hur man ser ut och hur man uppfattas att annat som borde vara viktigare kommer i skymundan? Många många söndagar har jag suttit med ont i magen för att Johan ska åka men den här söndagen var det annorlunda. Det var bra på TV, jag hade vin (alkofritt så klart, nykterist- ja visst! Eller va trist...), ost och päron, tvättiden var bokad (jag skulle alltså få ha RENA trosor i morgon på jobbet, vem blir inte glad av det liksom?), allt kändes ganska ok. Och så jackan så klart. Varför jag inte har ett kort på den undrar jag också... Min underbara nya jacka! Jag kan inte bestämma mig om jag ska sova med den på i natt. Å ena sidan slipper jag springa upp var 4:e minut och titta på den, lägga huvudet på sne´ och va så där jättenöjd, å andra sidan blir den med största sannolikhet dammig (kvalster?) och så...

Ja, ytlig var frågan. Svaret är... Det är väl kanske olika... Ibland går jag inte ut för att jag är ful. Håret på utväxt, så även brynen, inga kläder tycks passa (förutsatt att man är ledig och faktiskt kan välja så klart). Man bara känner sig så fel och så ful. Ibland bryr det mig inte i ryggen ens att toapappret sitter kvar i byxan. (Fråga min Emma om det, by the way) Vissa dar är jag på toa framför spegeln och bara flörtar. (Även detta förutsätter ju att man är ledig) Och tänk de där dagarna när man verkligen fått till det, sminket sitter perfekt, kläderna som om de vore påsydda och till och med gummistövlarna får nytt liv på dina fötter, då jävlar är man vass! Varför är det alltid de dagarna när man bara ska på affärn...? Jo, man kommer nog inte ifrån att man är ytlig, trots att man gärna vill verka som att man kör sitt eget race och inte bryr sig... Sen kan det ju diskuteras hur mycket man är slav under trender och mode. Själv har jag en egen trend, jag hakar på trenderna när de reas ut! Då jäklar är jag inne!

Försök till telefonsex...

(Icke-svärmors-vänligt)

Ja, alltså... När man har som jag, ett förhållande på distans, va, så får man ju använda fantasin för att hålla...gnistan?...uppe liksom. Jag och Johan har inte träffats på över åtta dagar och idag när jag kom hem kände jag mig lite...ensam, säger vi. Jag ringde Johan och försökte leda in honom på lite kul-snack.

Jag: - Va, är du nå kåt då?

Johan: - Jaa...eller så är jag hungrig, jag vet inte riktigt...

Men va faan! Här försöker man!

Är du trött älskling? Älskling...?

What not to do...

Nu när man börjar komma upp i åren lite (jo, 24 är det) så börjar man ju fundera lite på sitt liv... Jag har några lärdomar som jag skulle vilja dela med mig av för att undvika att andra kliver i samma...klaver...? Well, utan inbördes ordning:

- Lämna inte handväskan obevakad bakom dig på stranden i Bulgarien mitt i natten. Gör det definitivt inte två nätter i rad.

- Spela inte "Med andra ord" med din partner. Eller om ni vill gå och lägga er osams kan du göra det.

- Halsa inte ur en egen medtagen spritflaska framför baren på krogen (inte min erfarenhet dock).

- Häll inte aprikorskräm i någon annans skinnjacka. Det är som bäddat för konflikter. Särskilt om man är minderårig.

-Åk aldrig, jag menar verkligen aldrig, på IKEA tillsammans med både Anna och Leffe. Även detta är som bäddat för konflikt(-er).

-Åk aldrig på IKEA med mig om du har ett partnerförhållande med mig.

-Drick inte rödvin i en stuga i skogen med endast utedass. Särskilt inte om du i förväg vet att du inte tål det...

- Dra aldrig ner porten till ett okänt garage, speciellt inte om du står på insidan garaget.

-Be inte Anna om rumservice om ni är minderåriga på en Finlandsfärja. Med er mor.

-Åk inte ford.

-Be inte Anna klippa dig, dina barbiedockor eller din lillasyster. Nånsin. Din mor kommer att gråta.

- Göm dig inte under dina äldre syskons sängar när de har vänner på rummet. Stor risk för stryk.

- Rök inte tepåsar. Huvudvärken släpper inte med vanlig alvedon och dina föräldrar kommer garanterat skicka dig på avgiftning för du kommer inte att lukta vanlig cigarrettrök.

- Åk inte till grannstan mitt i natten med en amerikansk polisbil.

- Sjung inte "Paradise city" för högt i fyllehäktet och svara inte med generande könsord när polisen ber om dina 4 sista... (ej min)

- Prata inte med husalkisen (det är ungefär som en hustomte fast en full sådan). Alla grannar kommer tyvärr ge dig samma stämpel och aldrig mera svara på tilltal. Så tillvida det inte är du som är husalkisen.

- Bjud bara hem en partner åt gången. Risk för total ensamhet.

- Det är aldrig bara vatten på sidan av toaletterna på rastplatser. Det bruna är inte jord.

- Skrik inte i sömnen när du sover i en liggvagn på tåg. Det kan skapa oro bland övriga resenärer.

- Försök inte under några som helst omständigheter att klappa den söta knähunden utanför biblioteket. Den tillhör antagligen någon pensionär som aldrig hört talas om "Cesar" på 5:an... (TV4+?)

- Gå aldrig bakom cirkusponnys. De sparkas.

- Färga inte håret 5 ggr på 3 dagar. Risk för torrt.

Detta är bara ett litet utdrag av mina lärdomar som jag hoppas ska kunna guida er lite mera rakt i livet. Ett litet tillägg till de som finner vissa av punkterna stötande eller alltför avslöjande, det är för eran skull jag skriver det här. Och era barns. Stay in school. (Peacetecknet med pek- och långfingret)

Jag är tillbaka i stan igen....

...nu får du lämna allt som du hållit kärt. Jag kliver in i ditt liv igen. Jag tänker stanna kvaaaaaaar! OOOOååååååå! Kanske har du undrart vad jag gjort och var jag vart. Det kan göra detsamma för nu står jag här vid din port. (Falsett:) Jag är så blöt i håret och min dag har vart för lång. Mina skor är allt för stora och min skjorta är för trång....

Ja, det är Orup. Min barndoms(?)idol och vän. Vem har inte stått framför spegeln med hopprep och "Jagad av vargar" eller deppat till "Regn hos mig" i tonåren? Eller var det bara jag...?

Jag har varit på en sista-minuten resa! Till Grekland? Thailand? Turkiet? (nej, aldrig mer Turkiet!) Nej, Norrland. Nu kommer säkert flera än Lisa(?) bli besvikna att jag inte hört av mig men jag har bara varit med familjen. Mina älskade syskonbarn bara växer och blir större.

jag vet...

jag ska, jag ska, jag ska....men inte ida´...

Vem ar do? Vem ar jaaaag?

Jag har ju som sagt börjat jobba med människor med autistiska och psykiska störningar. Det är väldigt spännande men det får mig också att tänka på hur många i min närhet som egentligen också kanske har lite autisktiska drag. Hur avgör man vem som måste bo på ett särskilt boende för sina beteendestörningar? Om man inte pratar om sina udda beteenden och ingen märker dem, få man bo hemma då? Om man blir hindrad i sin vardag på grund av sitt beteende, måste man bo på ett särskilt boende då? Men om man anpassar sin vardag utifrån sitt beteende då? Och ändå har ett fungerande liv? Är man mindre sjuk då? Om man inte får igenom sina beteenden och detta tillför ett stort obehag medföljt av oro, stress och utåtagerande aggressivt beteende, måste man bo på ett boende med personal då? Hur sjuk ska man vara och hur mäter man detta? Jo, det är klart att det finns en måttstock, DSM IV(4), eller vad det nu hette har faktiskt det.

Men jag kollar på min omgivning och tänker efter lite... Min mamma måste gå en särskild väg på morgonpromenaden med hunden och på vägen hem är det lika viktigt att hon tar en annan väg för så gör hon alltid och då ska det vara så. Momma måste göra saker på ett alldeles särskilt sätt i en alldeles särskild ordning. Min sambo har en hel del rutiner som han vill (måste?) genomföra, till exempel vissa affärer som måste besökas på hans lediga tid, obligatoriska klipp på YouTube som måste kollas på, blocket... Många på min nya arbetsplats har ju olika dubbeldiagnoser som sagt och ett orosmoment är krig och kärnvapenattacker. Det får mig osökt att tänka på min Anna. På radio Västernorrland (den enda sanna radiokanalen enligt henne och de andra pensionärerna) gick de för nåt år sen ut med en klass 3-stormvarning. Anna stegade in till chefen, förklarade läget och att hon därmed var tvungen att åka hem för att binda fast diverse lösa föremål. Hon bad inte om ledigt, sjukskrivning eller något annat, hon bara sa att hon skulle åka hem. Sen for hon hem. Chefen stod kvar som en gapande fågelholk. Mycket möjligt begrundande chefen vad det var för kvinna hon hade anställd på sitt socialkontor. Säkert uppstod både ett och två tvivel. På vägen hem ringde Anna alla sina nära och kära och var mycket brydd över att ingen annan var på väg hem för att söka skydd. Vi det tillfället jag fick turen att prata kunde hon inte prata, hon var tvungen att använda båda händerna till sina råbandsknopar runt trädgårdsmöblerna samt se till att vår gamla momma var i säkerhet. Det blev då knabbt ingen storm. Enlig mig. Anna har mycket möjligt en annan mer dramatisk bild av situationen.

Åter till autismen då, jag själv har framför allt en särskild rutin jag måste följa och det är på morgonen. När jag kliver upp är det vissa saker som måste göras och det ska göras i en viss ordning:

Toa, tänder, röka, vatten.

Så är det. Om någon skulle ringa medan jag utför dessa (ritualer?) rutiner får den i andra änden helt enkelt vara med, oavsett toa eller tandborstning.

Sen har vi min svärfar. Han gör/är tvärtom. Eller hur blir det nu...? Min svärmor är en kreativ, initiativrik kvinna med ett förflutet som dagmamma som avskyr flörtkulor (?, ni vet såna där gula och röda som man gjorde kycklingar och tomtar med i dagis). Hur som haver så har hon alltid ett projekt på gång, är det inte att måla en vägg så ska hon bygga om eller klä om en fåtölj eller vad det nu är. Inte sällan ska hon ha med sin make på detta då han är en händig man. Men så fort hon ber (eller beordrar?) honom, på det finkänsliga sätt som vi kvinnor ber våra män om hjälp på, springer (lunkar) han åt motsatt håll. Jag tror att det är hans autistiska ådra, att aldrig göra som hans maka säger. Detta leder självfallet till en stor frustration hos min svärmor som redan då är inne på nästa projekt och vill att svärfar ska öka takten för att kunna hjälpa henne med de nya operationerna hon har satt igång.

Kan det bli värre? Jo då, vänta bara...

Efter mitt självförtroendefall på förmiddagen rasade det bara utför. Idag har jag utan tvekan haft min värsta dag på väldigt, väldigt länge... Efter hårfärgningen skulle jag rensa avloppet så att inte Johan skulle få mord i sinnet då han eventuellt skulle kunna hitta en orange hårråtta som täppt till hela avloppet efter min amatörfrisering. Avloppet gav ifrån sig ett stön av obehaglig lukt när jag lyfte gallret. Reneés dotter som man är slet jag fram en husmors bästa medicin mot det mesta, KLORIN! Vem älskar inte doften av ett klorindoftande badrum? Vad kan kännas mer rent? Om det inte vore för de otrevliga eksem jag fick sist när jag provade, så skulle jag använda klorin som parfym. Mmmm, rent och fräscht! Men vad händer? Jag fick nå´ slags hybris och skvätte frenetiskt klorin runt hela mig och badrummet och mina älskade leggings fick på bråkdelen av en sekund vattkoppor. I samma stund som jag fick det på benen blektes det. Oj, vad fort det gick. Ha, kul, mina leggings...(underläppen vid knäna´...)

Men var det allt? Blev det inte värre? Lugn. Veronica kan skriva intyg på min fasa att bli utelåst. Jag har vidtagit olika åtgärder utifall detta skulle hända. Min dörr går inte att försätta i upplåst läge, detta resulterar i att man måste ha nyckel med sig så fort man lämnar lägenheten. På grund av det ständiga luftdraget från trapphuset blåser dörren gärna igen så jag har löst detta genom att dela ut reservnycklar till diverse folk, Johans morfars särbo, Veronica, hon i kassan på ICA, killen som kör sopbilen, Agda på 4:e våningen... Ironiskt nog hände idag det motsatta. JAG BLEV INLÅST! Jag skulle gå ut ur lgh:en och ska låsa upp dörren inifrån och får låskolven i näven! Jag kom inte ut! Jag reagerade som en vuxen rationell människa, jag fick panik, ringde stackars Johan och gallskrek! Vad skulle jag ta mig till? Efter att ha gått igenom hela städskåpet efter diverse verktyg att pilla in i låset, klickade till slut dörren upp. Vid det här laget hade jag ringt Ingrid och sagt (skrikit) åt henne att komma och låsa ut mig, skällt på Johan för att vi bor i ett skithus i en skitstad och han hade ett skitjobb som aldrig var hemma för att kunna rädda mig ur just såna här hemska skitsituationer. Jag var kallsvettig och stekhet och en puls på runt 1350 slag i minuten. Jag som skulle på banken!

Hur som helst kom jag ut ur helveteshålet (min lägenhet) drämde igen dörren så att speglarna i hallen (äntligen) säkert lossnade och gick i 294 års olycka, rusande till banken och hann (konstigt nog) precis dit innan vakten bar ut mig på grund av stängning (precis som förr på krogen). Jag som skulle njuta av höstsolen och strosa runt på Mariaplan på min enda lediga dag, fick omplanera och rusa tillbaka till mitt kvarter för att försöka få tag på nån slags vaktmästare innan kontorstidens utgång. Lycka till...

Vicevärdens öppettider var till och med snäppet värre:

Måndag 18-19 ojämna veckor

Till råga på allt kommer det nu säkert att sättas upp varningslappar om en galen norrlänning som sprider skräck bland de äldre hyresgästerna på seglaregatan. Jag hann minsann haffa två grannar i hissen på väg till banken och inte var man sen att skrika ut sitt missnöje över de klena dörrar som ska kallas skydd. Skydd för vem mot vem? Här tar man sig ju inte ens ut!

Tur som jag har så har jag en svärmor som har en telefon. Och ett sinne för samordning. Hon är väl minst sagt inte riktigt lika dramatisk som jag utan tog i tur och ordning och ringde runt HSB´s hela telefonkatalog tills hon till slut ringde mig och sa att en vaktmästare var på väg om 10 minuter för att fixa mitt lås. Jag var nu åter på plats i helveteshålet men kände mig lite lugnare eftersom jag hittat en lämplig skruvmejsel som gick att använda som låsöppnare. Alldeles innan vaktmästaren skulle komma var jag ju så klart tvungen att pilla lite på egen hand i låset vilket ledde till att det fastnade nån konstig sak i hålet där jag vred om mejseln. Det gick nu inte alls att öppna dörren, inte ens med mejsel och våld. Jag hade provat. Så nu var jag åter inlåst och denna gång på riktigt. Vid det här laget hade mina nerver kastat in handuken och låg utspridda någonstans mellan hissen och min lgh´s dörr. Till råga på detta var cigarretterna slut också. Mitt humör var på topp. Eftersom jag inte hör ringklockan på dörren tog jag med mejseln (till ingen nytta) i ena handen och telefonen i andra handen och satte mig på min norska mjölkpall i hallen bredvid dörren och väntade. Vore ju just typiskt att jag inte skulle höra dörrklockan och bli förpassad till ett liv inlåst i lägenheten för evigt med allvarliga nikotinabstinens. Eller i alla fall tills på fredag då Johan kommer hem. Under den här väntetiden ringde Johan igen för att höra hur det gick. Efter en skottsalva svordomar la vi på. Han kommer garanterat att göra slut nu. På nåt vänster fick jag ännu en gång upp dörren och vaktmästaren kunde skruva loss låset för att sedan få ihop det och lovade att det nu var säkert. Jo jo, det tror jag inte en sekund på. Jag har lagt en tegelsten som dörrstopp och trots att det känns lite obehagligt med full insyn i lgh:en från trapphuset så är det bättre än att utsättas för detta trauma igen.

Johan då? Jag skickade ett sms och skrev att jag inte vågade ringa för att jag skämdes så mycket för mitt obefogade stygga, elaka humör riktat mot honom. Han som inte alls hade nån del i dagens olyckliga (skit) händelser. Jag skrev att om han ville prata med mig kunde han ringa och om han inte gjorde det så förstod jag. Jag skulle packa väskan och sova på station (om jag kom ut ur lgh:en förstås). Efter en stund skickade han tillbaka: Ring Puss. Han kan verkligen uttrycka sig, min man!

Jag ringde upp och frågade om han nu ville byta ut sin tjej mot en snällare mindre sur tjej. Då svarade han att alla tjejer ju är lika sura och om de är glada från början blir de ändå sura sen. Det känns skönt att veta att han inte tror att gräset är grönare på andra sidan. Vi vet var vi har varandra.

Puss och go´ natt!

Kan det bli värre?

Ni vet de där dagarna när man skiter i att en krossad spegel ger 7 års olycka, det spelar ingen roll för man vill ändå slänga ner alla speglar från balkongen (ja, det tänker jag givetvis inte göra för det bor ju så många långsamma pensionärer här, de skulle inte hinna undan...). Ja, en sån dag var det idag. Vaknar tidigt med tuppen och är på bra humör. Sätter igång och avslutar mitt projekt Vardagsrum med att sy de sista kuddarna, pratar i telefon med alla jag känner, tänder ljus och dricker kaffe och avnjuter den friska höstluften med lite kärt (tjärt) nikotin ute på balkongen. So far, so good. Sen blir kuddarna färdiga och jag går in till mitt absoluta favoritrum i hela lägenheten, toaletten. Där kan man göra allt. Bajsa, sminka sig, läsa, duscha, noppa ögonbrynen, bajsa igen om man druckigt för mycket kaffe, bättra på ögonskuggan, kolla reklamen samtidigt som man bajsar om man verkligen överdoserat kaffet, ja, det finns nästan ingenting man inte kan göra på toa. Det finns stunder då man till och men kan (har) sovit på toa. Tidiga morgnar i duschen på väg till jobbet, tidiga mornar i duschen väl hemma efter en alldeles för lång fest, tidiga morgnar när det inte finns något dugbart läsmaterial och magen är trög, då kan man somna... Hur som helst, efter kuddhistorien ska jag duscha och slänger ett öga (10 min) i spegeln. Då gick livslusten ur mig.

Munsår, kritvit hy (inte ens så där modellaktigt mjölkvit, här snackar vi röd/blå-vit), oplockade ögonbryn, gårdagens smink, tovigt hår med grå (?) utväxt, torrpartier fulla kroppen, orakad... Har du tid? Nej! Fram med nödförrådet av Henna, här ska minsann piffas upp och färgas utväxt! Va fan! Jag har ju jobb nu, det innebär att tid kommer att spenderas utanför lgh:ens väggar, därför bör man väl se något respektabel ut. Kanske köper jag lite blekning för så där läckra nyansskiftningar som tjejerna på reklamen har...
Ja, självförtroendet är ju lksom inte på topp dagar som denna, men det kommer väl om ca... 10 min, då är det dags att skölja ur färgen...

Vaddå rusning?

Ja, då har man varit på jobbet första dan idag. Kärring som man är var man ju hypernervös för rusningen, den kända morgonruschen, så en timme (återigen) i förväg satt man ju startredo i fårrden på väg ut mot Olofstorp. Till min förvåning var det ju som att köra i rena Bosse-filen. Ingen konst! Äsch, det där med rusningstrafik är nog bara en överdrift av icke-vana bondtölpar som inte kan köra bil. Det var väl ingen match! (Eller så var det att jag var den enda på väg ut ur stan... Alla andra skulle in...)

Lost and Found= Fynd!

Var ut till Holmen i helgen och skulle på min favvisaffär, S.O.P (Skade- och Partiförsäljning). Som vanligt hittade man ju alltid nåt, byxor till mamma och Emma för 19 kronor styck, en badanka till Selma och Johan köpte DVD-filmer. Sen när vi skulle gå till bilen kom det riktiga fyndet flygandes med vinden. En nerblåst affisch:

Men titta vad som dolde sig på baksidan! Jag sprang (småjoggade) efter det blåsande fyndet, slängde in den i fårrden och for! Jag ska köpa en ram och göra mig en tavla! Don´t we just love gratis, gratis, gratis!

Nu är det klart!

Gardinerna är sydda, stolarna är omklädda, blommorna är vattnade och vaniljljus-förpackningarna är sprättade! Nu fattas det bara några kuddar och lite småplock, typ en TV! Tre månader utan tv... Men det är lugnt, det finns fortfarande oupptäckta varor i JULA-, Biltema-, Clas Ohlsson- och Teknikmagasinet- katalogerna...

Lisebergsrevansch!

Nog för att det var kul i somras när vi var på Liseberg med Hannes och han fick åka alla (tillåtna för 90cm långa barn) karuseller. Ett litet barn som han är fick han fick så klart kladda in sin i den obligatoriska sockervadden, svalka sig med glass i bamselass (konstigt nog var det SOL denna dag), känna de varma chipsen fastna i gommen och spela upp farmors semesterkassa på chokladhjulen (där man aldrig vinner).

Men det klådde inte då jag var där med lite mer jämnåriga. Vi åkte inte bara ALLT, vi gjorde det TVÅ gånger! Då snackar vi vara på tivoli och nöjesfält! Ja, nu är kanske inte André, Elin och Amanda jämngamla med mig. På pappret. Men i verkligheten, då vi stegade in på Liseberg, fem i bredd (svägerskan Carola också) DÅ var vi jämngamla, hela bunten! Vi kladdade ner oss med sockervadd, åt glass till vi kväljdes, fick varma chips fulla håret och spelade bort hela semesterkassan på chokladhjulet (där man fortfarande aldrig vinner)! Klassikern som åktes kanske fyra gånger var FLUMERIDE. Varför är det så kul att se André dyngsur?

En skönhet klär i allt, eller hur var det nu...?

AmAnDa, ElIn, AnDrÉ och CaRoLa!

Anställningsintervju + regn = dåligt tecken?

Jo, men man var väl kallad på intervju idag. Härligt! Kanske en vändning i mitt annars så långrandiga vardagsliv? (Höjdpunkten är när posten kommer.) Nervös som jag var ville man ju vara ute i god tid. Regnet hällde ner, fint tecken... Johan hade sagt att det tog supermax 30 minuter att åka dit (Olofstorp), så två timmar i förväg satt jag i bilen på väg dit. (Arbetslös så jag har all tid i världen...) Man vill ju inte vara sen eller fastna i trafiken. Första intrycket är viktigt har jag hört så varför inte ha tiden på sin sida? Jo jo. Det var jag och taxibilarna ute i trafiken... Jag kom fram drygt en timme före utsatt tid. Hur var det nu med första intrycket? Lite för tidigt kanske. Men va bra! tänkte jag. Då får jag en chans att se mig om lite i Olofstorp. Det fanns inget att se... Hittade dock en ICA-butik som säkert var nyrenoverad. År 1943... Well, duger for some lunch, tänkte jag och trippade in. Kassörskan tittade inte ens på mig. Hon blev nog inte anställd pga sin service-minded-ådra... Magnum mandel, utsökt lunch. Hittade en p-ficka i närheten och tänkte att det fick duga som lunchställe. så jag parkerade fårrden där och väntade.

Och väntade...
Och väntade...

Åt lunch. Och väntade...


Väntade...



Pillade med glasögonen...

Oj fan!
(Lärdom: Lek inte med glasögonbågen i munnen. Prova inte detta hemma!)

Efter vad som kändes som en evighet var klockan äntligen i rimlig tajming att närma sig Kvarnabäckens boende... Regnet hällde fortfarande ner. Perfekt. All min föning åt skogen. Men sen jävlar tog sig allt en helomvändning. Satt där och svarade på frågor, tyckte själv att det gick riktig bra. Spikade frågorna och kände mig riktigt nöjd, alltså! De sa att OM jag blev anställd var det först som timvikarie, sen med chans till längre vik, för att därefter, då jag samlat erfarenheten från målgruppen (autism) ha chans på en tjänst som habiliteringspedagog. Jasså, vad gör en sån då? Inte en aning men den tjänsten vill jag ha! Hur som helst så efter en timme tackade de så mycket och skulle höra av sig på fredag. Tack!

Väl hemma (hann precis före rusningen!) i garaget fick jag fnatt. Kunde inte låsa fårrden! Det var nå´fel på nyckeln. Efter 10 minuters lirkande, trugande, bönande, våldshandlingar och hugg och slag, upptäcker jag att det är fel nyckel. Kul. Huvudet hade fått kortslutning av spänningarna som släppte. Jag har stått och hållt i bilnyckeln med ena handet och försökt låsa med lgh-nyckeln.

Jaja, hem och ringde mamma, Johan, Johans mamma, Anna, Emma, vilka fler? för att tala om vad bra det gick på intervjun. Så ringer chefen från Kvarnabäcken. Jag frågade om jag hade glömt mina vantar...

JAG FICK JOBBET!

De hade bestämt sig på en gång för mig! Jag var BÄST BÄST BÄST!

Så, nu kan ni gratulera mig!

Hallegyd!

Emma och charmtrollet Selma.

Vi ska ha barn!

Inte gravid.

Gravid.
Johan alltså.
Ha! Där trodde du allt!

Titta vad jag hittade på Blocket!

"Får jag bo hos dig?" skrev jag till Anna på mms.
"Klart du får!" svarade hon, "Man kanske skulle slå till. Jag menar, både jag och Leffe har ju så bra hand med hundar och nu när Selma är 6 månader har vi ju all tid i världen!"

Jo jo. Till saken hör att Anna och Leffe visst haft hund. I två månader. Och fiskar också. I två månader. Och blommor också. I två månader.

Tillägnat Emma Ederyd!

Detta inlägg är till dig, Emma. Jag tänkte på dig när jag bakade för du brukar ju göra såna där roliga bröd, typ scones med valnötter och sånt. Här får du ett recept till din samling!

500 g torkad frukt, välj vad du gillar.

2 dl linfrö (eller ta hälften solrosfrön)

4 dl grovt rågmjöl (eller nåt annat grovt du har hemma)

6+1 dl vatten

1 pkt jäst (50g)

2 tsk salt

200 g hasselnötter (eller andra som du vill ha, kan även uteslutas för allergiker)

ca 11 dl mjöl (även detta kan blandas med nåt grövre)

Fibrex till topping


Gör så här:
Strimla frukten, lägg frukt, linfrö och rågmjöl i en bunke. Häll över 6 dl kokande vatten. Rör om, svalna till 37 C.

Rör ut jästen i 1 dl kallt vatten. Blanda ner jästvattnet, salt och nötter i degblandningen. Tillsätt nästan allt mjöl och arbeta degen i 10 min. Låt jäsa en timme under duk.

Arbeta in resten av mjölet. Dela degen i lämpligt stora bullar, ex 20-24 st. Toppa med exempelvis fibrex. Ut på plåt, jäs 45 min.

Grädda 12-15 min 225C. Svalna på galler.

Söta, grova bullar med ordentligt tuggmotstånd och mycket mättande!

Ungen är 3...

...och kaxigare än mig!

Han slirar på gruset och kör fullt gas! Tänk att jag skrattade! Han prylgalne far har köpt en "bilhjuling"!

Och så klart några favoriter...