Måsskit!

På vårat balkongräcke är det skrap- och pickmärken efter en viss mås som Johans morfar haft som bästis. Måsen har kommit och pickat efter morfar som då kommit ut och matat (!, jag vet, det dödsförbjudna!) måsen. Så har de hållit på. Nu när vi bor här i lägenheten har måsen kommit tillbaka. Och ni ska inte tro att det är nån liten Norrlandsmås, nej nej, den här är av storlek större (typ skitstor) och har hur långt som helst mellan vingspetsarna. Och alla ni som sett Hitchocks (?) "Fåglarna" (även jag då) muckar inte direkt med denna best. När Johan är hemma så knackar jag på rutan och skriker åt besten (måsen inte Johan) att försvinna. Sen tittar jag på Johan och nickar och säger att där fick han minsann så han teg (fortfarande måsen inte Johan) . Men när Johan inte är hemma då sitter jag orörlig i soffan och tänker att om måsen inte ser mig så kanske han ger sig av och skonar mina rutor och mitt liv...