Spegel spegel på väggen där...

Skulle jag vara ytlig? Jag som kämpar för människors rätt och frihet oavsett hudfärg, sexuell läggning, religion, etnicitet och you name it! Jag, socionom och före detta passiv medlem i Röda Korsets ungdomsförbund?! Jo... man är väl det då... Men alltså ni skulle aldrig förstå... Inte förrän ni fått se min NYA JACKA! Som en sån där påse! Och hello! Halva priset, jag har tjänat 400 kronor! Johan var tvungen att åka redan ikväll och jobba (engångsföreteelse hoppas jag!) och efter middag och utomäktenskapliga synder sänker han blicken och säger att han måste åka... Söndagar har hittills varit ganska ångestladdade för båda tror jag, just eftersom han alltid måste åka och vi vet att vi inte kommer att få göra kyrkan besviken på i alla fall fem dagar. Men nu har han ju ett nytt jobb och då ska han ju börja på måndag morgon och inte söndag! Hur som helst så drar han benen efter sig till ytterdörren och ser ut som en ledsen hundvalp i regn:

Han: -Ja, jag må väl fara jag då...

Jag från TV-rummet (jo, vi har TV nu): -OK! Hej då!

Han: -Jo...

Jag: -Jaja, ses nån dag!

Han: - Ja men...

Jag: - Men du, jag har köpt en ny jacka så jag är inte ledsen! Jag blir så glad när jag tänker på den! Det är ok, åk nu! Åh, "Gossip Girl" börjar nu! Kan du ge mig vinöppnaren, du som ändå står vid dörren? Och lite ost och en kniv!

Det bästa med att äta kex och ost själv är att man inte behöver ägna 33 minuter åt att försöka lägga upp det fint som om man vore på restaurang. Fram med kniv och skärbräda, vinet halsas direkt från flaskan och tuggor tas direkt från päronet! Grett!

-Johan?! Kan du hänga fram min jacka så jag ser den är jag sitter här i soffan (och grisar och fiser)?!

Så här i efterhand så är det klart att en skymt av dåligt samvete tittar fram i reklamen till "Gordon Ramseys the F-word"... Är man (jag) så hemsk? Bryr man sig så mycket om vad man har på sig, hur man ser ut och hur man uppfattas att annat som borde vara viktigare kommer i skymundan? Många många söndagar har jag suttit med ont i magen för att Johan ska åka men den här söndagen var det annorlunda. Det var bra på TV, jag hade vin (alkofritt så klart, nykterist- ja visst! Eller va trist...), ost och päron, tvättiden var bokad (jag skulle alltså få ha RENA trosor i morgon på jobbet, vem blir inte glad av det liksom?), allt kändes ganska ok. Och så jackan så klart. Varför jag inte har ett kort på den undrar jag också... Min underbara nya jacka! Jag kan inte bestämma mig om jag ska sova med den på i natt. Å ena sidan slipper jag springa upp var 4:e minut och titta på den, lägga huvudet på sne´ och va så där jättenöjd, å andra sidan blir den med största sannolikhet dammig (kvalster?) och så...

Ja, ytlig var frågan. Svaret är... Det är väl kanske olika... Ibland går jag inte ut för att jag är ful. Håret på utväxt, så även brynen, inga kläder tycks passa (förutsatt att man är ledig och faktiskt kan välja så klart). Man bara känner sig så fel och så ful. Ibland bryr det mig inte i ryggen ens att toapappret sitter kvar i byxan. (Fråga min Emma om det, by the way) Vissa dar är jag på toa framför spegeln och bara flörtar. (Även detta förutsätter ju att man är ledig) Och tänk de där dagarna när man verkligen fått till det, sminket sitter perfekt, kläderna som om de vore påsydda och till och med gummistövlarna får nytt liv på dina fötter, då jävlar är man vass! Varför är det alltid de dagarna när man bara ska på affärn...? Jo, man kommer nog inte ifrån att man är ytlig, trots att man gärna vill verka som att man kör sitt eget race och inte bryr sig... Sen kan det ju diskuteras hur mycket man är slav under trender och mode. Själv har jag en egen trend, jag hakar på trenderna när de reas ut! Då jäklar är jag inne!