onsdag 24 mars 2010

på lördag!

då åker vi hem för att fira påsk! johan sa idag att han skulle ta med sig sin tv som han har i lastbilen. jag skulle få plugga in den i bilen och sitta i baksätet och titta på film heeeeeela vägen hem. då skulle han spela motörhead på högsta volym i sin mp3 och gasa på som f-n (han får inte överskrida hastigheterna när jag sitter vaken bredvid. då tjatar jag. därför brukar han göra allt han kan för att jag ska somna så fort vi ska ut och åka, höja värmen, spela mysmusik och bjuda på varm oboy. eller ja...höja värmen i alla fall. och sitta tyst) men jag sa att jag inte ville sitta i baksätet och titta på film. jag ville hellre sitta i framsätet och prata om och analysera våran relation. det vill väl alla karlar när de är instängda i en bil i 85 mil med sin sambo...? utveckla relationen, komma till nya insikter om våra beteenden, förväntningar och kommunikation. eller?

LCHF

LCHF står inte för low class high fat. det lärde jag mig idag. eftersom jag bantar på måndagar och halva tisdagar är jag stolt över att det (trots onsdagskvällens slagna timme, sena timme, vad heter det?) fortfarande står sig. GI, LCHF eller vad man nu ska gå efter. ni vet, den här trendiga dieten spm fortfarande är på tapeten. jag tror man mår bra av att äta på det sättet och för att slippa kila bikinin i år igen så tar jag även denna vecka åter upp fajten! (ja, ja, ja anna, jag bjuder på den)

sanna vänner har man kvar när dom andra gått hem!

eller hur det nu var... jag har i alla fall varit och skvallrat och snackat MASSOR med skit om alla som inte var med med mina gamla goingar erik och carro från soc. att man kan ha så kul! på vägen hem träffade jag en annan gammal kollega. hon var trött och ledsen och ensam. hon sa att hon stressar på jobbet, åker hem till sin tomma lgh och äter godis framför tv:n tills det är kväll och natt. hon saknar sitt liv och undrade om det var så här det skulle sluta. vad säger man då? när vi hade skiljts åt kom jag på att jag hade velat fråga om hon ville ta en promenad nån dag, eller en kaffe med för mycket mjölk. nästa gång ska jag göra det. vad ska du göra annorlunda nästa gång?

fredag 19 mars 2010

Man lär av sina misstag.

Jasså, gör man? Vilka då? Alltså när och hur gör man annorlunda? Vad ska det till för att man ska ändra sig? För några år sen kom det en film som hette som några ökenhunder eller vargar eller vad det nu var...Där sjunger dom: shame on you if you fool me once, shame om me if you fool me twice. Jag funderade härom dan vad jag har gjort annorlunda när jag har begått ett misstag och om jag då nästa gång gjort annorlunda för att undvika att kalla det "begått ett misstag". Och hur definierar vi misstag? Är det när man inte visste hur en situation skulle bli i slutändan? Är det när vi ändå vet men struntar i det? Kallas det misstag om det bara rör mig, om ingen annan drabbas alltså? Är det ett misstag om man bränt maten? Är det ett misstag om man varit otrogen? Är det ett misstag om man missat bussen? Är det misstag om man målat ett rum i fel färg? Om man säger ngt som sårar? Om man gjort ett fel på jobbet? Vart går gränsen? Stora, små, viktiga, oförlåtliga, betydelsefulla, dumma...?

I´ve done it again...!

Jag och Johan skulle hämta ut några paket (några porrfilmer och några dokumentärer om 2a världskriget och en bok som Emmademma skickat....inget särskilt alltså) hos Turken på hörnet. En liten tobaksaffär som Turken och hans fru och deras hund driver. Ni vet, en sån där affär som har postutlämning, cigaretter, lösviktsgodis för 13,90 kr/kg och där man kan köpa en burk Findus färdig köttfärssås för 63 kr. Och bruna bananer för 9 kr/st. Jag sliter upp dörren i vanlig ordning, snubblar in och min ryggsäck (som enligt Johan innehåller rena underkläder och en målarbok för det har alla på Samhall) river så klart ner (i min egen ovisshet) lite prylar på vägen till kassan. På kassan står två jättestora buketter. Den ena med vita liljor och den andra med några andra stora vita blommor av något okänt slag. Vid det här laget fattar de flesta av er vad det handlar om. Utom jag. Samtidigt som jag sneglar på kortet som hänger i liljbuketten uttrycker jag högt och ljudligt:

- Men guuuuuud, vilka vackra blommor!!! Är det någon som fyllt år??!

I den sekunder ser jag kortets rubrik: med varmt deltagande....

-Nej, det är precis tvärtom..., säger Turken. Min mamma har precis gått bort... Hans underläpp börjar darra lite.

Jag rycker åt mig mina porrfilmer (lagomt generad!), mumlar förlåt och springer ut till bilen. Fastnar så klart i dörren med ryggsäcken....

Johan: - Men Moa! Det är då fan bara du...!