Anställningsintervju + regn = dåligt tecken?

Jo, men man var väl kallad på intervju idag. Härligt! Kanske en vändning i mitt annars så långrandiga vardagsliv? (Höjdpunkten är när posten kommer.) Nervös som jag var ville man ju vara ute i god tid. Regnet hällde ner, fint tecken... Johan hade sagt att det tog supermax 30 minuter att åka dit (Olofstorp), så två timmar i förväg satt jag i bilen på väg dit. (Arbetslös så jag har all tid i världen...) Man vill ju inte vara sen eller fastna i trafiken. Första intrycket är viktigt har jag hört så varför inte ha tiden på sin sida? Jo jo. Det var jag och taxibilarna ute i trafiken... Jag kom fram drygt en timme före utsatt tid. Hur var det nu med första intrycket? Lite för tidigt kanske. Men va bra! tänkte jag. Då får jag en chans att se mig om lite i Olofstorp. Det fanns inget att se... Hittade dock en ICA-butik som säkert var nyrenoverad. År 1943... Well, duger for some lunch, tänkte jag och trippade in. Kassörskan tittade inte ens på mig. Hon blev nog inte anställd pga sin service-minded-ådra... Magnum mandel, utsökt lunch. Hittade en p-ficka i närheten och tänkte att det fick duga som lunchställe. så jag parkerade fårrden där och väntade.

Och väntade...
Och väntade...

Åt lunch. Och väntade...


Väntade...



Pillade med glasögonen...

Oj fan!
(Lärdom: Lek inte med glasögonbågen i munnen. Prova inte detta hemma!)

Efter vad som kändes som en evighet var klockan äntligen i rimlig tajming att närma sig Kvarnabäckens boende... Regnet hällde fortfarande ner. Perfekt. All min föning åt skogen. Men sen jävlar tog sig allt en helomvändning. Satt där och svarade på frågor, tyckte själv att det gick riktig bra. Spikade frågorna och kände mig riktigt nöjd, alltså! De sa att OM jag blev anställd var det först som timvikarie, sen med chans till längre vik, för att därefter, då jag samlat erfarenheten från målgruppen (autism) ha chans på en tjänst som habiliteringspedagog. Jasså, vad gör en sån då? Inte en aning men den tjänsten vill jag ha! Hur som helst så efter en timme tackade de så mycket och skulle höra av sig på fredag. Tack!

Väl hemma (hann precis före rusningen!) i garaget fick jag fnatt. Kunde inte låsa fårrden! Det var nå´fel på nyckeln. Efter 10 minuters lirkande, trugande, bönande, våldshandlingar och hugg och slag, upptäcker jag att det är fel nyckel. Kul. Huvudet hade fått kortslutning av spänningarna som släppte. Jag har stått och hållt i bilnyckeln med ena handet och försökt låsa med lgh-nyckeln.

Jaja, hem och ringde mamma, Johan, Johans mamma, Anna, Emma, vilka fler? för att tala om vad bra det gick på intervjun. Så ringer chefen från Kvarnabäcken. Jag frågade om jag hade glömt mina vantar...

JAG FICK JOBBET!

De hade bestämt sig på en gång för mig! Jag var BÄST BÄST BÄST!

Så, nu kan ni gratulera mig!