...jo´rå! återigen hamnade jag i en miljö, i en situation som bara va SÅ fel (som när jag hamnade på en IRON MAIDEN-konsert!). moa tog igår gummistövlarna och åkte till jönköping, elmia, LASTBILSUTSTÄLLNING! va?!! jag vet....jag vet inte vad jag ska säga...DET BARA BLEV SÅ!
som den trogna, kristna hustru jag är (jo, jag kan inte förtydliga nog hur trogen och kristen jag faktiskt är!) ville jag stötta min man i en av årets viktigaste händelser. (inte min födelsedag, även om man faktiskt skulle kunna tro det!) korandet av europas snyggaste lastbil! eftersom han kör den bil som vann ifjol var deras deltagande ett givet inslag. johan och deras crew (en full kollega, en stressad chef, en lastbilskåt groupie vid namn joel och lite annat löst folk) åkte givetvis till jönköping i början av veckan för att förbereda, tvätta, putsa, tvätta lite mer. (här kan med fördels askungens möss´ sång börja nynnas: "vi ska sy och vi ska sprätta, hela ........lajlajljaljaljaaaaaaa!") eller nu ljög jag! alltså johan åkte dit på onsdagen, tävlingen var på lördagen, alla kom på fredagen. notera noga att JOHAN var först på plats. manisk? lustigt det där, jag har aldrig märkt av att han gillar att tvätta och putsa...
hur som helst, handen på hjärtat, så saknade jag honom lite och då en annan fru (JO VI ÄR VISST MAN OCH FRU! ja, kanske inte juridiskt men i praktiken!) skulle åka dit hängde jag på. johan hade varnat mig i två veckor och försökt avstyra det hela. han menade att det där kanske inte var ngt för mig, att jag skulle bli uttråkad och sen sura i 6 timmar för att jag ville hem! trams! inte jag heller! nej just det, jag kom dit, upptäckte att det inte var något för mig, blev uttråkad och surade för jag ville hem! lastbilar så långt ögad kunde nå. tandlösa, sluskiga chafförer med deras överviktiga fruar med blekt hår och utväxt och smutsiga, tjocka ungar som ville köpa affischer och hänga på sovrumsväggen (?), fulla 17-åriga killar med huvtröja och ryggsäck som behandlade chafförerna som rockstjärnor, översminkade medelålders kvinnor med bh:arna väl synliga i hopp om att dagen skulle resultera i ett uns av bekräftelse, stressade åkeriägare utan humor och så moa. japp! jo men visst...jag vet inte riktigt i vilken kategori jag ska placera mig själv. överviktiga fruar kanske....?
jag kom dittrippande i mina fina klackstövlar, min nya ögonskugga (nyans crow med glitter, tyckte det passade dagens tema med stylade lastbilar) en liten sjal och med håret lagt i finaste lockarna. väl inne på området visade det sig vara en gigantiskt lerpöl över hela skiten, spöregnet slog i backen så man trodde det kom nerifrån, jag fick springa till bilen och sätta på mig gummistövlar och min M87, ullfrotté. när jag kom tillbaka såg jag ut som en slickad, dyngsur katt i håret, imma på brillorna, svart av mascaran långt ner på kinderna, min lilla käcka sjal fick användas som vindskydd, och min två nummer för stora jagcka hade jag virat två varv runt kroppen för att inte förfrysa mina stackars lemmar. så var det med den stylingen... johan låtsades inte känna mig då jag såg ut som hämtad från nån skräckfilm om hemlösa mördare eller nåt...
sur, frusen och irriterad såg jag mig omkring och märkte till min förvåning att då alla verkade trivas utom jag var det nog så att det inte var elmia det var fel på utan att det var jag som var på fel ställe (jo, det tog 3 timmar innan poletten trillade ner).
johan såg ut som fisken i vattnet, pratade med folk, berömde andra åkeriers billack (?), drack öl och var allmänt imponerad av ALLT (som när ungarna får följa med pippi långstrump in i gidosaffären!). när kvällen närmade sig pratades det om vilka som skulle tillbaka till gbg. jag vägde mellan att åka hem till mig tomma lgh och kolla på nån dålig film i min ensamhet eller stanna kvar, fortsätta vara malplacerad och dessutom vara i vägen för johan i kvällens stora fest med kontaktknytande, ölpimplande och neverending diskussioner om lastbilar oich dess attiraljer. pest eller kolera? jag tog på mig offerkoftan och for hem! tänk inte på mig! jag åker hem ja, sätter mig vid tv:n och grinar en stund!
i ärlighetens namn fick jag mig en lite aha-upplevelse. det är detta det handlar om. relationer och förhållande. att se sin partner i sitt rätta element och låta honom få vara där och insupa (jo, bokstavligt talat) hela atmosfären och att jag får sätta min egen lycka åt sidan för en LITEN stund (man vill ju inte skämma bort dom!). det var johans helg, johans stund. till och med hans stund i rampljuset, för han och lastbilen är på framsidan av lastbilsblaskan PROFFS! wow! (sen ringde han och sa att han och den fulla kollegan även hamnade i TRAILER!) och jag har även kommit till insikt om att det är ingen mening om att försöka glömma och förtränga den här helgen, för att johan kommer att prata om detta till jul!
som den trogna, kristna hustru jag är (jo, jag kan inte förtydliga nog hur trogen och kristen jag faktiskt är!) ville jag stötta min man i en av årets viktigaste händelser. (inte min födelsedag, även om man faktiskt skulle kunna tro det!) korandet av europas snyggaste lastbil! eftersom han kör den bil som vann ifjol var deras deltagande ett givet inslag. johan och deras crew (en full kollega, en stressad chef, en lastbilskåt groupie vid namn joel och lite annat löst folk) åkte givetvis till jönköping i början av veckan för att förbereda, tvätta, putsa, tvätta lite mer. (här kan med fördels askungens möss´ sång börja nynnas: "vi ska sy och vi ska sprätta, hela ........lajlajljaljaljaaaaaaa!") eller nu ljög jag! alltså johan åkte dit på onsdagen, tävlingen var på lördagen, alla kom på fredagen. notera noga att JOHAN var först på plats. manisk? lustigt det där, jag har aldrig märkt av att han gillar att tvätta och putsa...
hur som helst, handen på hjärtat, så saknade jag honom lite och då en annan fru (JO VI ÄR VISST MAN OCH FRU! ja, kanske inte juridiskt men i praktiken!) skulle åka dit hängde jag på. johan hade varnat mig i två veckor och försökt avstyra det hela. han menade att det där kanske inte var ngt för mig, att jag skulle bli uttråkad och sen sura i 6 timmar för att jag ville hem! trams! inte jag heller! nej just det, jag kom dit, upptäckte att det inte var något för mig, blev uttråkad och surade för jag ville hem! lastbilar så långt ögad kunde nå. tandlösa, sluskiga chafförer med deras överviktiga fruar med blekt hår och utväxt och smutsiga, tjocka ungar som ville köpa affischer och hänga på sovrumsväggen (?), fulla 17-åriga killar med huvtröja och ryggsäck som behandlade chafförerna som rockstjärnor, översminkade medelålders kvinnor med bh:arna väl synliga i hopp om att dagen skulle resultera i ett uns av bekräftelse, stressade åkeriägare utan humor och så moa. japp! jo men visst...jag vet inte riktigt i vilken kategori jag ska placera mig själv. överviktiga fruar kanske....?
jag kom dittrippande i mina fina klackstövlar, min nya ögonskugga (nyans crow med glitter, tyckte det passade dagens tema med stylade lastbilar) en liten sjal och med håret lagt i finaste lockarna. väl inne på området visade det sig vara en gigantiskt lerpöl över hela skiten, spöregnet slog i backen så man trodde det kom nerifrån, jag fick springa till bilen och sätta på mig gummistövlar och min M87, ullfrotté. när jag kom tillbaka såg jag ut som en slickad, dyngsur katt i håret, imma på brillorna, svart av mascaran långt ner på kinderna, min lilla käcka sjal fick användas som vindskydd, och min två nummer för stora jagcka hade jag virat två varv runt kroppen för att inte förfrysa mina stackars lemmar. så var det med den stylingen... johan låtsades inte känna mig då jag såg ut som hämtad från nån skräckfilm om hemlösa mördare eller nåt...
sur, frusen och irriterad såg jag mig omkring och märkte till min förvåning att då alla verkade trivas utom jag var det nog så att det inte var elmia det var fel på utan att det var jag som var på fel ställe (jo, det tog 3 timmar innan poletten trillade ner).
johan såg ut som fisken i vattnet, pratade med folk, berömde andra åkeriers billack (?), drack öl och var allmänt imponerad av ALLT (som när ungarna får följa med pippi långstrump in i gidosaffären!). när kvällen närmade sig pratades det om vilka som skulle tillbaka till gbg. jag vägde mellan att åka hem till mig tomma lgh och kolla på nån dålig film i min ensamhet eller stanna kvar, fortsätta vara malplacerad och dessutom vara i vägen för johan i kvällens stora fest med kontaktknytande, ölpimplande och neverending diskussioner om lastbilar oich dess attiraljer. pest eller kolera? jag tog på mig offerkoftan och for hem! tänk inte på mig! jag åker hem ja, sätter mig vid tv:n och grinar en stund!
i ärlighetens namn fick jag mig en lite aha-upplevelse. det är detta det handlar om. relationer och förhållande. att se sin partner i sitt rätta element och låta honom få vara där och insupa (jo, bokstavligt talat) hela atmosfären och att jag får sätta min egen lycka åt sidan för en LITEN stund (man vill ju inte skämma bort dom!). det var johans helg, johans stund. till och med hans stund i rampljuset, för han och lastbilen är på framsidan av lastbilsblaskan PROFFS! wow! (sen ringde han och sa att han och den fulla kollegan även hamnade i TRAILER!) och jag har även kommit till insikt om att det är ingen mening om att försöka glömma och förtränga den här helgen, för att johan kommer att prata om detta till jul!
