jaså? inte för mig... återigen ligger jag hemma i soffan med foten i högläge och tittar på "mitt-på-dagen-tv" (hem till gården, days of our lives, mansgris-jon and kate and all their kids, dvärgar som ser ut som richard gere...). jag har opererat min andra fot för inget mindre trevligt än nageltrång. jag vet, det låter SÅÅ otrevligt och nästan lite ofräscht! det är lite som om man inte riktigt blir tagen på allvar när man säger att man har opererat nageltrång. det är en helt annan sak och säga att man opererat knät, axeln eller så. DÅ blir reaktionen helt annorlunda! OJ! stackars dig! behöver du ngt? ring om det är ngt! nu är det mer: ok, men vi andra ska ut o fika och mysa men ring när du kan gå igen...! va?! men jag är ju sjuk! på riktigt!! tror ni mig inte? kom och kolla på stygnen! jo, jag har faktiskt sytt!! det måste ju vara värt ngt?! en aladin-ask...?
speaking of chocholat, jag är ju igång igen med min neverending-bantning. nej, det heter inte att man bantar! man äter rätt *himlar med ögonen*... eller egentortyr som jag nu börjat kalla det. det är mkt intressant i mataffären. om jag inte köper något onyttigt när jag väl handlar går det ganska bra eftersom jag är för lat för att gå tillbaka till affären senare endast för att köpa ngt gotta. det blir dock lite problematiskt när min shopping börjar närma sig kassorna för det är ju där de har allt godis och chips! men jag har hittat ett knep! det är under utveckling och behöver finjusteras lite. härom dagen när jag handlade och började närma mig kassan tänkte jag att det man inte vet har man inte ont av. eller det man inte SER har man inte ont av. bra! jag blundade, spelade blind och försökte ta mig till kassan med stöd av att hålla i mig i hyllorna. framåt stängningsdags när de ropade ut i högtalarna att kunderna skulle dra sig mot kassorna tyckte jag att de var kaxiga, det var ju det jag höll på med! efter att irrat omkring i cirklar och fått en del pinsamma upptäckter (en del hyllor tillhörde kvinnor och andra intima delar som det INTE uppskattas att man tar på. i alla fall inte oinbjuden...männens reaktioner märktes inte av så väl, en del bara stönade konstigt...) leddes jag till slut ut av en hjälpsam (antagligen less) personal (säkert stackars pryon. han ba: men nej! jag vill inte! hon ser weird ut! de ba: jo! du måste! led ut henne nu! annars godkänner vi inte din praktik!)
detta gav mig så klart inspiration till hur jag skulle klara mig igenom nästa besök på den lokala mataffären utan att få med mig djävulens karameller hem. nästa gång haffade jag tag i en äldre kvinnas kappfåll och tänkte att hon får leda mig! hon ska väl betala förr eller senare också. dett uppskattades uppenbarligen inte HELLER! hon började skrika och kalla mig för pervo... men jag fick eskort ut! av chefen! inte heller behövde jag betala för varorna! de kastades på mig på vägen ut...
