Det skrider mot mörkare kallare tider. Det vittnar kvällsluften om. Jag känner mig som kvinnan i "Chocolat", när nordan blåser är det dags att vandra vidare. Okej då, kanske inte riktigt så men visst känner man konstigt nog en viss dragning till Norrlann´, kära Norrlann´när det börjar bli kallt. Minnen om kalla klara vinterdagar tränger på och smaken av alldeles för het O´boy och limpmackor med ost känns van på tungan. Snö som blåst upp i ansiktet har smällt och lämnar kalla röda märket på kinden. Ett djupt andetag på Norrlann´sfjällen är värt tio i stan. För att ni ska förstå vad jag pratar om (Ja, inte du då, Anna. Du vet.), så delar jag med mig av några av de vyer jag och sambon upplevde varje helg förra vintern. Ett djupt andetag och jag längtar hem...
4 kommentarer:
Det är kallt, blött, ivägen, halt, förstör hår, bilar och skor. Det är fint att titta på trots att man riskerar att få problem med ögonen pga gnistrandet. Det är bara SNÖ!!
Skämt å sido.. visst e d mysigt. Man känner riktigt kylan när man tittar på bilderna.. Nostalgisk idag?
Ja, det är underbart... Tur att man kan åka dit och känna på allt, för att komma tillbaka till ingen skottning, ingen halka och nära till allt...
Eller nej, var bor jag? :)
Du kan inte mena allvar.... brrr ;)
Jag håller med om att man längtar automatiskt till norrland när vintern börjar närma sig. trots att jag bott i Skåne större delen av mitt liv vänjer jag mig aldrig vid de gråa vintrarna här nere. Känns som om nånting fattas under vintermånaderna. Jag kanske helt enkelt borde flytta till norra Norrland...
Skicka en kommentar