En riktig bloggers!

Jag är nu officiellt en av dem! De som tar sina bloggar på riktigt stort allvar! Härmed redovisar jag hur jag denna måndagförmiddag arrangerat en bild för att lägga upp på bloggen. Va?! Är ni inte lika impad som jag? Jo ni! Nedan skådar ert öga mitt allra senaste projekt. Efter att ha bott på Freskvägen i ett färginferno, tog sig lägenheten på Seglaregatan formen vit. Vitt vitt vitt! Känslan av perfektion och tillfredsställelse har aldrig varit så påtaglig. Tills för en vecka sen. Då kliver jag in i lägenheten och får en tråk-upplevelse. Allt är vitt. Ja, men du ville ju ha det så. Jo, men kanske inte SÅ vitt. Nehe... Blipp, blipp, blipp på telefonen.

- Hej, Johan! Det är jag. Jo, nu ska det vita ut. Vi far på IKEA till helgen och köper (nya, hade inga) gardiner. Vaddå, lastbilsträff i Gråbo? Skulle inte tro det! Men din motornörd! Vi ska på IKEA. Punkt.

Jo, då. Klart det blev IKEA. Inte nog med det. Man kan inte prata IKEA utan att nämna en viss... shoppoholic? Jag har efter alla dessa år av upplärning från IKEAs mest trogna kund, anledningen till att IKEA går runt, hon som använder IKEA som syre, klått min storasyster Anna! Två IKEAvaruhus på fyra timmar! Vore det inte för att IKEA stänger skulle hon aldrig åka hem därifrån. Jag går sakta igenom avdelningarna men hon tar alla rekord. Hon kollar ALLA, jag menar verkligen ALLA prylar. En annan sveper blicken över avdelningen man kommer in på, kollar på kom-i-håg-lappen, hhmmm, nej inget här. Anna, hon har inte ens en lapp. (Jag har kommit på varför, då måste hon dit dagen efter också... Plus att Leffe då aldrig kan säga att hon ska hålla sig till inköpslistan.) Hon memorerar allt, produktnamn, mått, tag-själv-lagersplacering. Helt sjukt. Hon läser kanske katalogen på toa (som hon gjorde med tele.katalogen när hon var liten, jo, hon gjorde det) och sen sitter det. Ja, Ingvar Kamprad kan vara lycklig att han har Anna.

Åter till mitt enorma vita problem. Johan har köpt en bil. Av stolthet och högmod lägger jag INTE upp en bild. Det är en Ford. End of story. Vi tog bilen till IKEA i Kållered. Drog igenom varuhuset på jakt efter de perfekta gardinerna. Jo, då, Johan fick minsann lov att hänga på. De fanns inte. De var slut. Efter ett smärre vansinnesutbrott på IKEAs tygavdelning, några andningsövningar och fyra cigaretter (IKEA har rökrum!) senare, (Och Johan ändå 800kr fattigare) begav vi oss till IKEA i Bäckebol. Det var då väl själva fan om man inte skulle få tag i de där gardinerna! Jo, då Johan hängde minsann på. Han kände samma som jag. Jo, då. En timme innan stängning (varför de nu bara har öppet till 18 på helgerna?) resignerade jag. Johan hade redan gjort det vid tygavdelningen på IKEA nr 1. Hepp. De fanns inte här heller. Johan gjorde allt som stod i sin makt för att jag skulle hitta och gilla ett annat tyg som skulle vara dugbart nog att sys och hängas i vårt vardagsrum. Vid det här laget hade min ilskna attityd gått över till ett mer martyriskt tillstånd med eftersläpande fötter, blicken i golvet och underläppen vid nedre delen av magen. Orange. Det var allt jag ville ha. Orange. Jaja, Johans ansträngningar lönade sig och precis när IKEAs städpersonal var på väg hem kunde vi ändock något belåtna sätta oss i bilen (Johan ytterligare 900kr fattigare) och styra kosan (den hemska Fårrden) hemåt. Notera att till och med frukten på bilden matchar! (Hade jag valt t ex grönt till vardagsrummet hade så klart endast gröna äpplen, vindruvor och omogan bananer köpts hem)Och ett litet fynd från fyndhörnan blev det också. En fleecefilt stl. mini? En barnfilt kanske! Gardintyg, filt, soffkuddstyg och så klart den lilla fleecefilten.

Glömde så klart att köpa gardinstång så när gardinerna väl kommer upp har jag säkert ändrat mig angående färgval vilket berättigar ännu en tripp till IKEA! Ja! Johan? Johan? Kom fram! Du kan väl inte gömma dig under bordet! Sluta dumma dig! Kom nu! Mot IKEA!