Vi har ju som sagt blivit med bil igen då vår (eller ok då, Johans) BMW inte vill riktigt samma saker i livet som vi vill. Typ starta. Så vi drog i några trådar (rättare sagt Johans kollegas tröjärm) och begav oss ut till skogen förra helgen för att hämta vårt nyadopterade tillskott. Nu var det ju inte bara och bara att ta sig dit. Nej, nej. Klockan ringde 6.45 denna söndagsmorgon. Upp och iväg till tåget. (För att komma på att jag hade glömt ÖRHÄNGEN! Vilken tur att man har nödörhängen i handväskan. Vi slapp då ta ett senare tåg.) Tåg till Skövde, privattaxi (av Johans kollega) till Götene eller Fullösa (uttalas tydligen INTE Ful-lösa, inget gehör på det skämtet, inte). Ut i skogen alltså. Väl framme när det är dags att kliva ur bilen, sneglar jag på Johan och ser hur hans ögon spärras upp, hans rörelser blir långsammare, ett leende i ena mungipan letar sig fram, axlarna slappnar av och så säger han:
- Det är ju så här vi ska bo, älskling!
Jag blickar ut över gården och känner ett stort NEJ! Förtvivlan, hopplöshet och panik. Gården är till och med bilkyrkogårdens fasa. Så långt ögat kan nå syns halvfärdiga motorprojekt, lösa motorer, bilar utan något annat än chassit, en traktor, en motorcykel, fyrtio cyklar, ett älgpass(?), fyra bilar som går bara man fixar lite här och byter det och det... Och så våran tilltänkta... Det svartnar framför ögonen och jag känner hur det svajar. Jaja, det är bara tillfälligt (som det mesta i mitt liv just nu, känns det som). Den startar i alla fall. Nästan. Jo då, den startar med låter konstigt. Den utflykten som var tänkt som en ett-par-timmarsutflykt, visar sig ta hela dan. Jag fryser och vill hem. Johan har sedan länge glömt att jag är med och springer omkring som en 3-åring mellan det som en gång var bilar och skriker och skrattar och provstartar och lever om. Jag försöker ursäkta min käre sambo inför gårdens ägare men detta ter sig lönlöst då ägaren springer efter Johan och ständigt uttrycker: Jag vet! Visst är det fränt! Kolla här då!
Hur hamnade jag här...?
"Vi ska bara kolla lite här och se över det där, sen kan ni ta han om ni vill ha han..." Och det ville Johan...
Vaför försöka förneka? Vi kör Ronny och Ragges bil ändå ju...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar