Ny fåtölj!

Jag och Johan var på loppis förra veckan. Detta är bland det roligaste jag vet! Ganska ironiskt dock, folk slänger bort saker som andra (loppisägarna) säljer till oftast hutlösa priser. Jaja, man är ju av naturen dum så det är klart att man betalar överpris för folks sopor. Anyway. Där stod den! Den som skulle förbättra mitt liv! FÅTÖLJEN! Lika stor som mig! Och för endast 195 kronor! Och Johan avskydde den! Han sa NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ! Han skulle minsann inte ha detta monster hemme och han skulle aaaaaaaldrig bära upp den till vår lgh och han skulle minsann bla bla bla, jag stängde av hörlurarna! Mogen och vuxen som man är satte jag mig i den och hotade med att aldrig kliva upp. Skiter jag i sa Johan och gick. Jaha... Ja, det var väl bara att kliva upp då. Så vi åkte hem. Självklart slutade striden inte här. Jag la många timmar den kvällen på att strategiskt:
1. sura
2. bli martyr
3. bli arg
4. nästan resignera
5. smöra och smickra
6. just det, sex
7. bli arg igen
8. sura mera
9. ringa en vän.
Eller rättare sagt lillsyrran Emma. Johan satt på toa och BAJSADE varpå jag kände mig fri att prata fritt. Diverse svordomar haglade över min oförstående sambo som vägrat hjälpa mig. Hon sa: se inte problemet, möjliggör istället! Vad sitter det i? Släpvagn och bärhjälp? Ring och ordna det då!

Sagt och gjort! Jag ringde i smyg till min goa vän David och frågade (tvingade) om hjälp. Han sa att han kände sig osäker när Johan inte var med på noterna. Va faaan! skrek jag, skit i det! När Johan kom ut från toan efter att ha BAJSAT i godan ro, stod jag där och vinkade och sa att vi hade en fåtölj att bära hem. Han ville slå mig. Det såg jag i hans ögon. Ja, det gjorde jag. Så det så!

X antal timmar senare stod den sedan hemma i vårt TV-rum! Johan benämner den fortfarande som Monstret så vi har nu döpt den till det=) Och ibland sitter han i den. Men jag använder inte det emot honom eftersom jag är en mogen och stabil vuxen. De behöver så klart tid att lära känna varandra. (bild kommer)