93:e inlägget!

Att folk tröttnat på mig och slutat gå in och kolla om jag uppdaterat bloggen, det tar jag. Jag tar också att folk kommenterar mitt (obefintliga) bloggande. Att ständigt få höra: "Men du bloggar ju aldrig nuförtiden!" eller "Why, Moe, why?!!!" är också sånt jag fått lära mig att ta. Handling och konsekvens liksom. Men! NÄR DATORN VÄGRAR ATT LOGGA IN MIG PÅ BLOGGEN, DÅ HAR DET TA MIG HU´UN GÅTT FÖR LÅNGT!!!!! Sen när har den en åsikt?

Ok, nu har jag fått ur mig det, nu känns det lite bättre=)

Nu över till något MYCKET allvarligare! Jag är sjuk!! Nej, svärmor, inte svininfluensan! Men nästan lika illa! Urinvägsinfektion (som jag i vuxen ålder fått lära mig att det heter och inte urinVÄRKSinfektion som jag i alla år sagt....), halsont och ont i lilla örat=( Idag är jag hemma från jobbet. Solen lyser och det är så där mysigt höstkallt och friskt ute (jo, man har ju varit ute och fått sin morgonranson nikotin, svärmor läs: eh...eh...plockat blommor=)). Klockan är bara ... åh, prick 9. Men inget ont som inte har ngt gott med sig! Jag bloggar! Eftersom det på typ 123 kanaler endast är TV-shop (hur nu det är möjligt) tar jag tillfället i akt! (Inte ens lite gratisporr kunde man få nö´glo på så här på måndagmorgon...)



Igår fick jag ett kul telefonsamtal! Syster Anna (intet att förknippa med sjukvård) ringde och sa att hon bokat resa hit till Gbg i december! Jaa! Då det blir tredje året i rad de åker ner för att julhandla och insupa Lisebergs julanda tycker jag att man nu officiellt kan kalla det för en ny jultradition!! Nu blir du väl glad, Anna!? För er som inte vet, Annas mission i livet handlar främst om att skapa nya jultraditioner. Fråga mig inte varför... Varje år runt jul hör man Anna med jämna mellanrum utropa: ÅH! Det här kan bli vår nya tradition! (Alla andra: suck, ja visst, Anna....och så nickar vi andra så där menande till varandra, ungerfär som att vi förstår. Något är det ju som saknas för henne, det är ju inte så lätt för henne heller...)

På tal om traditoner så Anna (så klart) bestämt sig för att återinföra en liten tradition som hade när vi var mindre. Strax innan jul brukade vi åka till våran helgsfamilj och överlämna en julgrupp som mamma hade gjort. Där bjöds det då på fika. Men inte vilket fika som helst! Gudrun, mamman, hade alltid bakat typ 17 sorters kakor och julgodis. I bamseformat! Två dagar innan brukade mamma dra ner på maten då hon visste att snart får barnen äta upp sig! Nja, inte riktigt men nästan: Ät nu ingenting idag, vi ska ju till Gudrun och Agne! Alla Barnen tjoade och hoppade av glädje och så sjöng vi julsånger i bilen hela vägen till Bensjö! Eller, ja, morsan skrek, Anna var bakis, Emma grinade och jag medlade. I bilen på väg dit var vi ovänner och mamma tvärbromsade med jämna mellanrum och hotade med att den som bråkar får gå! (Gudrun och Agne var just också vår avlastningsfamilj, gudarna vet hur det gått annars!) Men väl inne hos Gudrun var det glömt! Christmas spirit för hela slanten, fan! Tomtar i varje vrå, överklädd gran, till och med hunden hade glitter! Och så fikade vi! Och vi fikade som om vi aldrig sett fika förr! Dessa knäck i bullformar glömmer man aldrig! Och nu ska Anna tända liv i denna uuuuuunderbara tradition! men Johan får inte vara med och baka! Han tar inte sitt uppdrag på allvar! Se bara vad han gjorde under förra årets pepparkaksbak!





Usch och fy!

Denna jul ska jag vara med Johans familj. Vi kör vartannat år. I fjol var vi hos Anna med HELA familjen. Det var hela paketet, en massa barn, mycket mat, mycket folk (Annas nya tradition, att alltid bjuda in de som kanske inte har ngn annanstans att vara eller som inte brukar fira jul. En fin tradition dock=)) Hög ljudnivå och tomte och allt! Selmas första jul var det! Och Hannes fick en hammare! Ja just det ja. Årets present i Annas nytapetserade hem=) Om jag inte ska fira jul så då väljer jag utan tvekan att fira med Johans familj i deras fjällstuga. Det är på något mysigt sätt raka motsatsen. Bara vuxna (som oavbrutet pratar motorer då enast jag och svärmor är kvinnor), lugnt och harmoniskt, elden som sprakar(och svärföräldrarnas ständiga tjafs om veden, vem som ska bära in, vem som staplat vart och vem som ska klyva=)), massor med snö, tända ljus överallt, hundarnas nyfikna blötnosar, tjocksockar och kofta. Det är så idylliskt!

Förrförra året lärde min svåger Tomas mig att äta lax. nej, sånt gillar inte jag! JOOO, det gjorde jag! Nu äter jag baaaaaara lax till jul! Han jobbar i butik vilket innebär mycket lax till lite pengar! We like! Ja... Jul... Och på morgnarna i stugan vaknar man och småfryser lite. När jag brukar stiga upp är det oftast bara svärmor i morgonrock uppe. Hon brukar lösa korsord och fika. När man står där på bron och fryser och dricker kaffe och snön glittrar så starkt att man måste kisa, då njuter jag! Vart man än tittar ser det ut som ett vykort. Det är så fint! Sen vill jag in och elda! Det enda som är bättre än att lyssna på elden på kvällen är att höra den på morgonen! Åh, så mysigt! Nu längtar jag till jul!



Johan i sitt rätta element där han mår som bäst! En annan sitter och småputtrar fram PÅ LEDEN i 40 km/h och när man väl kommer hem så fryser man och är kall in i märgen. Johan är dyngsur av svett för han har kört som en dåre överallt utom på leden. Mes.