...och en sömnlös natt börjar jag nu bli människa igen. Sov över i Torslanda i natt hos David och Veronica efter att i en stunds tillfällig sinnesförvirring lovat bort mig själv som barnvakt. Jag hade lovat Veronica sovmorgon då David skulle iväg tidigt:- Självklart tar jag hand om ungen eran! Jag är faktiskt bra med barn om jag måste!
Varefter David bröt ut i ett gapskratt följt efter en stunds misstänksamhet mot mitt förtroende som nanny. Men sagt och gjort. Klockan 08.00 infann sig nannyn i stadigaste givakten, redo att möta fienden i vitögat, Evelinn alltså.
Tack och lov vaknade fiendens mamma innan pappan gav sig iväg och ungen lever ännu.
Vad det gäller den tuffa morgonen så har jag och Veronica haft en riktig grinstart på dagen. Starkt kaffe, mycket snus, snor och tårar. Vanlig tjejterapi en vanlig tisdagmorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar