Pinsamt värre...

Alltså... Att jag aldrig lär mig! En av mina svaga (sämsta, värsta, pinsamma, negativa...) sidor är att jag alltid ska skämta. Jo, visst, det kan vara kul men inte när jag aldrig pejlar(?) av om mottagaren har samma humor. Detta medför ju gärna och ofta mycket pinsamma situationer. Exempel: Skomakaren här nere, torr som fnöske. Tror ni att jag provat skämta med honom? Jo då, inte bara en eller tre gånger utan typ 7. Och varje gång tittar han på mig ungefär som...ja, ni kan ju tänka er. Men idag var bara bäst. Har varit på datasystemutbildning med jobbet och där var även andra socialarbetare från andra stadsdelar. Så var det experten, han med grått hår, sofistikerad klädstil, väldigt korrekt (och torr!) och han skulle dra en kabel till sitt bord. Denna räckte inte utan hamnade precis vid min plats. Och så jag då: Oj, då, är den för kort?(redan här bäddat för ett skämt i min stil, tack gode gud att jag behärskade mig). Men du kan sitta i mitt knä! Ha! ha! ha ha... Han vände sig och gick iväg. Inte bara att det var dålig tajming (han var jättestressad) så lyckades jag få det att låta som ett sexistiskt nedvärderande skämt. Resten av dagen var jag tyst och han gick vid lunch. Antagligen till sin chef för att anmäla mig för sexuella trakasserier...Tack för tipset, Lisa. Jag ska försöka tänka på det nästa gång...